Behöver skriva av mig
Är nu inne på min 3:e vecka här i staterna och det har haft sina upp och nedgångar. Jag trivs jättebra här i USA, det är ingen tvekan om att jag tog rätt beslut när jag bestämde mig för att åka hit, det har varit min dröm i flera år så jag är inte på väg hem än.
Familjen är jättefin och trots att föräldrarna är separerade fungerar det bra och jag har bra kontakt med båda föräldrarna. Barnen är jättegulliga när de vill, men tjejerna har jag haft svårt att komma överens med hittills vilket känns väldigt jobbigt. Det är svårt att kommunicera med dem och det känns som att de inte ens vill försöka bli kompisar och ge mig en chans. Jag vet inte om det är deras åldrar och hormoner som spökar, men hur som helst känns det jobbigt och jag har svårt att hantera situationerna när detta uppstår. Jag är inte van vid att bråka hela tiden och framförallt inte att folk skriker och grinar, jag har inte växt upp i en sådan miljö hemma vilket gör att jag känner mig extremt obekväm i dessa situationer. Förhoppningsvis är detta bara en fas de går igenom och jag hoppas det går över snart, annars vet jag ärligt talat inte hur jag ska göra.. Får ge detta någon vecka till och se, förhoppningsvis börjar rutinerna sitta då också och allt börjar klarna, både för mig men också för familjen.
Utöver detta känns det mesta bra, jag har öppnat ett medlemsskap på Golds Gym här i Arlington så jag ska försöka åka dit några dagar i veckan. Jag har varit mycket med mina kompisar från Sverige och Tyskland, shoppat en del, utforskat området jag bor i och blivit väldigt bra bemött av folk i området vilket känns jättekul. Alla är sjukt trevliga och öppna här i USA. Som igår på tunnelbanan satt jag och pratade med en man och hans son i 30minuter oavbrutet, fick massa tips på saker man kan göra och det var en hel del sportsnack. Det skulle aldrig hända i Sverige vilket är synd, vi borde vara mer öppna mot varandra. Det är något jag ska jobba på.
