Rematch: BOSTON
Har nu varit i rematch ganska precis en vecka och det har varit en fullsmäckad vecka med mycket tankar och funderingar. Totalt tror jag att jag matchades med sex familjer på 5 dagar vilket jag personligen tycker är väldigt sjukt, man hör att det ska vara så svårt att hitta en ny familj innan man går in i rematch, men så var ju inte fallet. Det svåra var däremot att hitta en familj som man känner att, "WOW, detta är rätt familj!".
Jag har pratat med familjer som vill jag ska jobba runt 45 timmar i veckan, en familj ville jag skulle prata svenska med barnen, hos en fick jag inte ta hem kompisar eller ha egen bil osv.. Så det har varit väldigt mycket att tänka på, hur vill jag att en familj ska vara, hur vill jag jobba, små eller stora barn, vad är mina "gränser", vill jag ha vinter eller inte..? Detta har varit väldigt svårt och det är väldigt lätt för mig att jämföra med hur jag har det just nu. Här har jag har en egen bil som jag får använda när jag vill och hur mycket jag vill, jag har inga curfews, dvs inga tider att passa på kvällar/helger eller något sådant, får ta hem kompisar och de får stanna över natten om de vill det. Jag är med andra ord väldigt fri här vilket jag uppskattat och tycker är viktigt. Ska dock poängtera att det inte är många som har det så bra som jag har det här med sådana saker, så jag har varit lyckligt lottad. Men som sagt, det är svårt att inte jämföra min nuvarande familj med den nya familjen. Men nu har jag äntligen bestämt mig för en familj som jag tror kommer bli superbra och den nuvarande familjen bor strax utanför Boston!
Min blivande familj bor i Wellesley, ca 30 minuter utanför Boston. Det är en ensamstående mamma, hennes pojkvän och hennes son som är 6 år. De gillar utomhusaktiviteter som att åka slalom och skridskor, spela fotboll och hikea. Pojken är jättegullig och har väldigt mycket energi, älskar att leka med lego, gå till parken eller göra någon av aktiviteterna jag nämnde innan. Det känns väldigt kul att vi har så många gemensamma intressen, det känns verkligen som att det kommer bli jättebra hos dem!
Jag kommer jobba mycket mindre än vad jag gör idag, från att jobba 45 timmar i veckan kommer jag nu jobba ca 30-35 timmar i veckan, jag får använda bilen när jag vill, får ha över kompisar och även de som sover över, har en curfew på veckodagarna på 11 men det är okej. Familjen vill att jag ska känna mig som en i familjen och jag tror verkligen att jag kommer göra det. De säger att de gärna tar med mig på deras aktiviteter på helgerna osv vilket jag tror kommer bli väldigt kul när allting känns så bra som det faktiskt gör redan nu. Känner och vet även av några stycken som bor i närheten av där jag ska bo redan vilket känns tryggt, och det låter som att det är väldigt mycket au pairer i området där jags ka bo så det kommer nog inte bli jättesvårt att hitta en ny umgängeskrets när jag väl är där.
Såklart kommer det bli en stor förändring, jag kommer måste lämna livet jag skapat mig här i Arlington. Kommer bli svårt att lämna alla fina vänner som jag fått här, det kanske låter konstigt när man säger att man hittat sina bästa vänner under sådan kort tid, men jag har verkligen gjort det. Vi har haft så mycket kul tillsammans under den tiden vi haft här och vi kan verkligen prata om allt. Att säga hejdå till dem kommer bli minst lika jobbigt som att säga hejdå till kompisarna hemma i Sverige (vilket var jättejobbigt), men jag vet att vi kommer ses snart igen. Vi har fortfarande mycket att se fram emot tillsammans!!
Hur som helst är det verkligen en lättnad att veta att det kommer bli en förändring snart. Känner att lyckan finns inom räckhåll, behöver bara hålla ut en liten stund till. Boston, HERE I COME!!
Jag har pratat med familjer som vill jag ska jobba runt 45 timmar i veckan, en familj ville jag skulle prata svenska med barnen, hos en fick jag inte ta hem kompisar eller ha egen bil osv.. Så det har varit väldigt mycket att tänka på, hur vill jag att en familj ska vara, hur vill jag jobba, små eller stora barn, vad är mina "gränser", vill jag ha vinter eller inte..? Detta har varit väldigt svårt och det är väldigt lätt för mig att jämföra med hur jag har det just nu. Här har jag har en egen bil som jag får använda när jag vill och hur mycket jag vill, jag har inga curfews, dvs inga tider att passa på kvällar/helger eller något sådant, får ta hem kompisar och de får stanna över natten om de vill det. Jag är med andra ord väldigt fri här vilket jag uppskattat och tycker är viktigt. Ska dock poängtera att det inte är många som har det så bra som jag har det här med sådana saker, så jag har varit lyckligt lottad. Men som sagt, det är svårt att inte jämföra min nuvarande familj med den nya familjen. Men nu har jag äntligen bestämt mig för en familj som jag tror kommer bli superbra och den nuvarande familjen bor strax utanför Boston!
Min blivande familj bor i Wellesley, ca 30 minuter utanför Boston. Det är en ensamstående mamma, hennes pojkvän och hennes son som är 6 år. De gillar utomhusaktiviteter som att åka slalom och skridskor, spela fotboll och hikea. Pojken är jättegullig och har väldigt mycket energi, älskar att leka med lego, gå till parken eller göra någon av aktiviteterna jag nämnde innan. Det känns väldigt kul att vi har så många gemensamma intressen, det känns verkligen som att det kommer bli jättebra hos dem!
Jag kommer jobba mycket mindre än vad jag gör idag, från att jobba 45 timmar i veckan kommer jag nu jobba ca 30-35 timmar i veckan, jag får använda bilen när jag vill, får ha över kompisar och även de som sover över, har en curfew på veckodagarna på 11 men det är okej. Familjen vill att jag ska känna mig som en i familjen och jag tror verkligen att jag kommer göra det. De säger att de gärna tar med mig på deras aktiviteter på helgerna osv vilket jag tror kommer bli väldigt kul när allting känns så bra som det faktiskt gör redan nu. Känner och vet även av några stycken som bor i närheten av där jag ska bo redan vilket känns tryggt, och det låter som att det är väldigt mycket au pairer i området där jags ka bo så det kommer nog inte bli jättesvårt att hitta en ny umgängeskrets när jag väl är där.
Såklart kommer det bli en stor förändring, jag kommer måste lämna livet jag skapat mig här i Arlington. Kommer bli svårt att lämna alla fina vänner som jag fått här, det kanske låter konstigt när man säger att man hittat sina bästa vänner under sådan kort tid, men jag har verkligen gjort det. Vi har haft så mycket kul tillsammans under den tiden vi haft här och vi kan verkligen prata om allt. Att säga hejdå till dem kommer bli minst lika jobbigt som att säga hejdå till kompisarna hemma i Sverige (vilket var jättejobbigt), men jag vet att vi kommer ses snart igen. Vi har fortfarande mycket att se fram emot tillsammans!!
Hur som helst är det verkligen en lättnad att veta att det kommer bli en förändring snart. Känner att lyckan finns inom räckhåll, behöver bara hålla ut en liten stund till. Boston, HERE I COME!!
