Början på ett nytt kapitel
För några månader sedan anordnades det en mässa på Nolia där mängder av företag och organisationer hade sina montrar uppställda för att locka till sig nya ungdomar, men framför allt årets studenter. Det hölls mängder av föreläsningar den dagen, och jag hade redan innan ett satt upp ett fullspäckat schema för att hinna med allt jag ville hinna se och höra. Jag kollade på olika skolor, men kände att jag inte var riktigt redo för det ännu när jag var och fortfarande är så himla skolless. Nä, jag fastnade mer för de organisationer som erbjöd ett utlands jobb, och ett av företagen var Cultural Care Au Pair. Jag minns att jag satt på deras föreläsning, lyssnade och tog in vad de sa och bestämde mig där och då att det här vill jag också göra.
I slutet på april gick jag på ett möte med Cultural Care Au Pair där man fick höra mer om hur ett år i USA ser ut. Mötet tog ca 1,5 timme, och kände man att detta var intressant fick man göra en intervju på plats om man ville, och det gjorde jag. Därefter var det bara att sätta igång med ansökan. Det var sjukt många frågor om allt mellan himmel och jord som man är tvungen att fylla i, så det tog sin tid. Det som tog mest tid för mig var att få läkarintyg från min läkare eftersom jag har besvär med min kropp sedan innan (det är alltså inget som hör till det vanliga att fixa). Därav blev jag klar med alla papper först för två veckor sedan och matchningsprocessen sattes igång en tisdag.
Onsdag samma vecka hade jag en matchning med en familj i Arlington strax utanför Washington DC. Jag trodde inte det var sant, i regel tar det flera veckor innan man hittat en matchning!! Jag hade i alla fall ett mail från mamman i familjen där det stod at hon läst min ansökan och ville prata med mig så fort som möjligt. Så vi bokade in ett möte fredag samma vecka, och på lördagen pratade jag med pappan och barnen. Jag var sjukligt nervös i början, jag hade inte pratat engelska på minst 1 år så visste inte riktigt hur det skulle gå, men när man väl började gick det rätt bra och nervositeten släppte fort. Vi pratade 1 timme vid vardera tillfälle och det kändes verkligen som att det klickade direkt. På söndagen hade jag ett nytt mail där de officiellt frågade om jag ville bli deras au pair, såklart svarade jag JA!
Familjen består av två skilda föräldrar och deras 3 barn, samt en hund. Att de är skilda trodde jag skulle kunna vara ett problem i början, men när man väl pratat med dem känns det inte alls så längre. De har en väldigt bra relation och umgås fortfarande som en familj. De ha också gjort ett speciellt schema för barnen så de får bo hos både mamma och pappa under veckan, det lät lite krångligt men jag lär komma in i det rätt fort när jag väl är där. Barnen är 7, 9 och 11 år, det känns riktigt bra att de är så pass "gamla" då man kan göra lite mer med dem. De är väldigt aktiva och tränar både simning, simhopp, gymnastik och fotboll, så en av mina huvudsakliga uppgifter som au pair är att skjutsa dem till och från träningarna.
Jag kommer åka iväg till USA redan den 18:e augusti, så det är väldigt snart! Jag kan knappt förstå detta själv, det är såå mycket som ska fixas innan, men det ska nog gå bra. Jag är väldigt taggad på detta och det här kommer bli en livserfarenhet jag sent kommer glömma.
Onsdag samma vecka hade jag en matchning med en familj i Arlington strax utanför Washington DC. Jag trodde inte det var sant, i regel tar det flera veckor innan man hittat en matchning!! Jag hade i alla fall ett mail från mamman i familjen där det stod at hon läst min ansökan och ville prata med mig så fort som möjligt. Så vi bokade in ett möte fredag samma vecka, och på lördagen pratade jag med pappan och barnen. Jag var sjukligt nervös i början, jag hade inte pratat engelska på minst 1 år så visste inte riktigt hur det skulle gå, men när man väl började gick det rätt bra och nervositeten släppte fort. Vi pratade 1 timme vid vardera tillfälle och det kändes verkligen som att det klickade direkt. På söndagen hade jag ett nytt mail där de officiellt frågade om jag ville bli deras au pair, såklart svarade jag JA!
Familjen består av två skilda föräldrar och deras 3 barn, samt en hund. Att de är skilda trodde jag skulle kunna vara ett problem i början, men när man väl pratat med dem känns det inte alls så längre. De har en väldigt bra relation och umgås fortfarande som en familj. De ha också gjort ett speciellt schema för barnen så de får bo hos både mamma och pappa under veckan, det lät lite krångligt men jag lär komma in i det rätt fort när jag väl är där. Barnen är 7, 9 och 11 år, det känns riktigt bra att de är så pass "gamla" då man kan göra lite mer med dem. De är väldigt aktiva och tränar både simning, simhopp, gymnastik och fotboll, så en av mina huvudsakliga uppgifter som au pair är att skjutsa dem till och från träningarna.
Jag kommer åka iväg till USA redan den 18:e augusti, så det är väldigt snart! Jag kan knappt förstå detta själv, det är såå mycket som ska fixas innan, men det ska nog gå bra. Jag är väldigt taggad på detta och det här kommer bli en livserfarenhet jag sent kommer glömma.
